SEVGI

Skolfotografering är nog något av det värsta som finns.  I dag fick hela klassen ställa sig framför kameran, det bästa med allihopa var att jag fick stå upp. Förra året var jag självklar men nu blev jag siste man vald till en ståplats. Resten av dagen har också varit ganska dålig, jag har tappat en lins för den som är intresserad, och känt att all bara är piss. Det bästa med denna gråa dag är att engelskan blev inställd. Nu är jag på jobbet och skall jobba, senare i kväll ska jag skrivaklart svenska. Vem är igentligen förvånad att jag måste plugga, inte jag iaf.

I morgon skall jag ut och äta med mitt andra kära jobb, blir bjudna på restaurang för bra jobb med katalogen. Riktigt bra idé, men innan dess skall jag träna igen. Annars är livet inte allt för kul, tillbringar all min tid till skola,träning och kompisar. En annan kul sak i den trista vardagen är att jag fått tillbaka mitt intresse för att måla igen, kanske ska lämna en ansökan till Vårflamman? Hjälp vilken tråkig person jag är idag...

Some people are not nice, everyone can not be like me, everyone is different. Sometimes it feels like the world is just goning to stop, that everyting is going black. It is that time i have to be strong, fight back and see everything with a different light. Someone is ment to be with me and understand me so why feel so sad? You have friends that would go thrue fire for you. Sometimes you have to whait, take a secound and close your eyes and feel the air rush into your nose.

Yours!