olidlig saknad...
... av Alanya. Det är helt sjukt hur mycket jag saknar våran vecka där nere. Folk tror säkert vi är störda i huvudet med vårat snack om våran ångest, saknaden och lipandet. Men det var så jäkla bra och vi åtta brudar levde verkligen livet. Jag har aldrig tråkig med er heller och dessa dagar vi tillbringade där nere, skulle jag inte vilja spendera med någon annan än er. Ni är mina tjejer. Vi tog verkligen vara på all tid och använder varenda minut på dygnet till fullo. Det känns som att det ligger en sten på mitt hjärtat för att jag saknar ställer så barnsligt mycket. Haha, jag ska sitta och skratta för mig själv och åt mig själv för att jag låter så patetisk. Men en sak är säker, jag kommer aldrig glömma det vi upplevde där nere och alla minnen och vänner vi fann, helt otroligt fantastiskt! Lycka till max!
men... jag kan inte förstå att det är över...
Kommentarer
Trackback
