Skolångest?



klassfest innan vi slutade skolan, tjejerna i klassen...

Om fem dagar börjar jag skolan igen och sista året på gymnasiet. När jag tänker på det får jag blandade känslor och känner både gläde och sorg inför att sitta i skolbänken igen. Nu när mitt sista sommarlov är slut är jag lite arg på mig själv, bara för det känns som att inget hände denna sommaren. Men med eftertanke har jag flängt och svängt en hel del under dessa tio veckor. Spenderade midsommar veckan i Smögen med mina flickor och hade tidernas midsommar med vackert väder, trevligt sällskap av bla Oscar. Efter det var det hem och knega på Larre innan jag åkte iväg med mitt älskade Team 2 på EM. Spenderade nästan 10 dagar borta och där en vecka var nere i Rysselheim i Tyskland. Även det var ett riktigt äventyr. När jag återvände till Sverige var det operation som var på schemat och självklart en massa jobb. Men inte långt efter inträffade sommarens stora och bästa händelse, min Alanya resa med mina åtta av mina älsklingar. Solklart det som blivit det bästa under mitt lov och jag längtar till vårat besök vi gör i höst hos våra Stockholms grabbar?. Sedan under förra helgen var jag ju över en sväng på Irland för att kika på VM i drill och hade en riktigt trevlig stund. Nu under veckan har jag opererats för andra gången och självklart spenderat timmar ute i Viared på jobbet.

Minnen har sakapts, känslor väckts till liv, tårar har bränt bakom ögonlocken, skratt har uppkommit, kärlek har sprids som pesten och sällskapet av sina vänner och familj har hållt en vid liv. Men snart ska jag tillbaka till Teknis och ge järnet sista året jag har där. Har satt upp mål för mig själv och det är inga nådiga kan jag lova. Med min träning under veckorna och studerandet får man se till att vara ute i tid och boka tid med mig, om man vill umgås med mig. Kanske inte riktigt så övderdrivet men lite social kommer jag vara, så vänner oroa er icke. Skolan betyder rutiner och jag är nog lite kär i rutiner, spciellt när det gäller skola och träning. Annars har jag en jätte passion för spontana händelser som innebär äventyr och annat härligt. Men på något vänster vill jag inte gå tredje året, vill inte ta studenten och växa upp. Vill stanna här hemma i mitt flickrum, ringa kompisarna och snacka killar. Vill kunna behålla detta nuet och leva detta fantastiska jag egentligen har. Men att växa upp är något alla genomgår och jag får helt enkelt befinna mig i klassrummet klockan åtta på fredag morgon...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0